Buss VS Buss....

När jag bodde i Nepal så tog jag lokalbussen in till Kathmandu på fredagarna,  sedan tillbaka igen på söndagarna.  

Jag skojar inte, det är ett helt företag!

Bara det att veta vilken buss man ska hoppa på, för det finns inga stolpar med text om vart just denna bussens destination eller nr. Det finns inga parkeringsfickor, det ser mer ut som man hällt ut en påse lego över ett stort gärde. Det finns dock en text på framrutan,textat på det indiska alfabetet, så man fattar ingenting. 

långa köer på "high way" just här totalstopp och en del går ur de varma bilarna, bussarna....

Man får helt enkelt gå in mellan alla dessa bussar och skrika ut platsen man vill resa till, och de är hjälpsamma, ofta har man en hel kedja av mänskor som pekar, skriker och ser till att man kommer på rätt buss.

Bussarna börjar fyllas på...

Sedan är det kvalitén på bussarna, man ser genom golvet, de är skruttiga och skrangliga men oftast väldigt vackert målade. De är ofta dekorerade med gardiner tofsar och färgsprakande och musik på högsta volym.

Samt fullproppade! Ibland får man en passagers i sitt knä,  det finns ett tjockt gummiband vid dörrarna så att en del personer hänger på utsidan, taket är så klart fullastat av människor, bagage och kreatur. 

På dessa sättet tuffar vi upp och nedför Himalaya, jag såg till att alltid sitta på bergssidan, för hjulen mot dalsidan hängde ibland utanför kanten. Det är på snudd på Långben & Musses husvagnsfärd som man ser på julafton. 

Men en sann upplevelse som jag är glad att jag upplevt! 

luften är så förorenad så ibland kändes det som man var i en sandstor, man såg bara en meter framför sig..

Att åka buss i Sverige är som att sväva fram på en räkmacka i gräddfilen. Vi har en enorm hög komfort, vilket man fattar när man åkt buss i vissa andra länder. Rymligt, AC och på vissa finns toa, om man är på långresa. Att hyra egen buss om man är ett stort sällskap kan vara riktigt kul, en resa som sammansvetsar gemenskapen.